Vatten blev till guld

Vattenfrågan firar på ett sätt 2 330 år. Än idag syns spår som tvätten hängande över gatan i Rom. Det handlar om antik vatten-lyx, som lever kvar. Romarna var nämligen mästare på vatten, vilket blev en nyckel för att få hela samhället att växa. Något vi kan lära av än idag.

En av världens äldsta storstäder Rom, brottades verkligen med vatten, under många hundra år.

Rom led vatten på flera sätt. Rom hade både för lite, för mycket och giftigt vatten. Ledarna insåg att vatten var en nyckelfråga. Stadens flod Tibern var inte svaret. Den var snarare den tidens stora sopbil.

Skulle staden bli rikets starka stad – med ständigt växande befolkning – så behövde torra träsk och stora flöden med färskt vatten. Ledarena var redan 312 före vår tideräkning beredda bekosta detta, ett enormt arbete, som skulle förändra Rom i grunden. För vatten betalade sig med guld. Och även rena kläder.

Första dikade de bort vattnet från träsken, mitt i staden. Flera romare dog i malaria än av ålder, skrockade samtida kritiker. Malariamyggan som la sin ägg i träskvattnet fick snart se sig om och flytta. Romarna både flyttade floden Tibern och tömde träskmarkerna. Och i de torrlagda områdena anla de istället inget mindre än samtidens stora politiska centrum Forum Romanum med tempel, torg och möteshallar. Dåtiden största rike Romariket styrades snart från ett tidigare träsk.

Staden Rom behövde också mer färskt vatten. Befolkningen växte ju starkt. De behövde hämta rent sjöar och vattendrag flera mil från stadens centrum. Uppfinning var vattenbroar (akvedukter) i tegel.

Första vattenbron stod klar 312 f Kr, Aqua Appia “vattenvägen”. 2330 år sedan. Den ledde vatten hela 16 kilometer in till stadens centrum. Plötsligt fick staden uppskattningsvis 75 000 kubikmeter vatten per dygn.

Från extrem brist på vatten hade romarna plötsligt ett överflöd. Varje romare kunde göra av med 2-3 kubikmeter vatten varje dag. Nu kunde Rom växa på allvar.

Att tvätta kläder, som var dyrt och svårt i många andra världsstäder, blev snabbt en vardagslyx i Rom. Det bidrog förstås till bättre hälsa också. Och till ryktet. Rom blev snart staden där tvätten alltid hänger ute på tork. Som något av en maktdemonstration. Medan vi i andra världsstäder var långt mer smutsiga och sällan såg någon ren tvätt.

Begreppet “romerska bad” blev också en lokal företeelse som blev vida känd. Runt om staden öppnades badhus. Så att inte bara tvätten utan även dess invånarna fick smaka på tvålen.

Att leda Romarriket med som mest 50 miljoner invånare krävde en allt större huvudstad. Snart drog de in vatten från allt längre avstånd. De längsta vatten-akvedukterna var snart 90 kilometer. Och elva olika vattenvägar ledde den dyrbara råvaran in till Roms centrum.

Nu var det inte bara klokskap och genialitet som utvecklade Rom, ska vi påpeka. Pengarna kom från krig, slaveri, död och erövringar. Stora delar av Europa, Nordafrika och Mellanöstern var med och betalade vatten-kalaset i Rom.

Överflödet av vatten, vin, bröd och skådespel gjorde inte bara väl. Romarna också försoffades och staden ödelades flera gånger, innan staden i slutet på 1800-talet växte på till nya italienska rikets huvudstad. Men det är en annan historia.

Vilka är dina vatten-förebilder?/claes hemberg

1 kommentar på “Vatten blev till guld”

  1. Pingback: Kan lite vatten stoppa avloppet? - Prata, pröva och spara vatten

Lämna ett svar